Har du någon bra bön som du kan hämta kraft ifrån i takt med att du åldras? Själv är jag inte särskilt religiös av mig, men ibland uppmärksammar jag fantastiska texter som berör. I detta inlägg får du ta del av den uppmärksammade bön som Lasse Åberg läste upp i radioprogrammet Vinter!
Bön innebär direktkommunikationen inom religionen, med kontakt mellan den troende och en eller flera gudomar och förekommer inom de allra flesta religioner. Den är ofta formulerad, men kan också vara ordlös (kontemplation) och kan utföras enskilt eller tillsammans med andra. Bönen kan ha många olika ändamål, till exempel tacksägelse, lovprisning, tillbedjan, klagan, begäran eller förbön. Olika religioner och traditioner har utformat bönen på många olika sätt.
Lasse Åberg läste i slutet av sitt Vinterprogram i P1 upp en mycket tänkvärd bön. Det var efter radioprogrammet många lyssnare som hörde av sig till Sveriges Radio och ville ha den i skrift. Jag tyckte själv att den var så bra att jag här återger den i detta inlägg.
Bönen kommer ursprungligen från en engelsk nunna i Wells Cathedral på 1600-talet, men är trots det lika aktuell och allmängiltig än idag. Den handlar mycket om temat hur vill du vara i takt med att du åldras?
Bön av engelsk 1600-talsnunna i Wells Cathedral
Herre,Du kan via denna länk lyssna på programmet Vinter med Lasse Åberg 27 dec 2013
Du vet bättre än jag själv att jag håller på att åldras, och att jag en dag ska vara gammal.
Avhåll mig från den fatala tron, att jag måste yttra mig i alla ämnen och vid alla tillfällen.
Befria mig från begäret att jag skall ordna upp alla människors angelägenheter.
Gör mig tankfull men inte dyster, hjälpsam men inte beskäftig.
Hjälp mig att inte repetera ändlösa detaljer, ge mig vingar som för mig till saken!
Försegla mina läppar angående mina krämpor och besvär.
De tilltar och det känns alltmer frestande att älta bekymren.
Jag vågar inte be om ett förbättrat minne men jag ber om växande ödmjukhet och mindre tvärsäkerhet när mitt minne inte stämmer med andras.
Lär mig den strålande läxan att jag tar fel ibland.
Låt mig få bli någorlunda angenäm, jag vill inte vara något helgon, somliga helgon är så svåra att leva med.
Men en sur åldring är något av kronan på djävulens verk.
Ge mig förmågan att se det goda i oförutsedda sammanhang och att se talanger hos människor där man inte väntade sådant.
Och käre Herre, gör mig vänlig, så att jag säger dem vad jag ser.
Amen.
Kommentarer? Synpunkter? Har du någon bra bön? Hur vill du vara i takt med att du åldras?