Men man hoppas att barnen...

Allt färre i förvärsarbetande ålder ska i framtiden försörja allt fler i icke förvärvsarbetande ålder. Kommer pengarna att räcka till? Är vårt pensionssystem långsiktigt hållbart för våra kommande generationer. Det är temat för detta blogginlägg. Jag skrev tidigare ett blogginlägg, Den lilla ekonomiska katekesen, där jag refererade till den genialiska satir- och humortecknaren Jan Berglin.

Han hade gjort en rolig och träffande "ekonomisk betraktelse" i Svenska Dagbladet där han har en återkommande seriestripp.

Jan Berglin har publicerats i olika medier sedan slutet på 80-talet (bl.a. i Svenska Dagbladet, Ingenjören, Kommunalarbetaren, Arbetarbladet, Sundsvalls Tidning och Arbetaren). Han är enligt min mening en mästare på den lite cyniska samtidsgranskningen. Det är svårt att förklara charmen med Berglin för någon som inte läst honom. Det vore  förmodligen också svårt att förklara vad det är som är så roligt, för någon som inte bor eller har bott i Sverige. Jag tror att det mest handlar om blandningen mellan högt och låg. Skämten pendlar ofta mellan det vardagsnära och det kulturelitistiska. Berglin låter gärna sina karaktärer citera såväl Kirkegaard som Camus oavsett om det handlar om livsvånda eller att pissa på elstängsel (vilket kanske är samma sak).

Nu har han gjort det igen! Tecknat en seriestripp som har koppling till ekonomiområdet. Förra helgen hade han i en tidning ännu en rolig och träffande seriestripp på temat pensionssystemet med titeln "Men man hoppas att barnen..."

Här är seriestrippen.

Här är en länk till seriestrippen: Berglin - Men man hoppas att barnen....Bilden är tyvärr inte av bästa kvalitet, men läsbarheten blir bättre om du först öppnar länken, därefter klickar på på bilden en eller alternativt två gånger.

Onekligen ett aktuellt och intressant tema. Vad tror du? Är pensionssystemet långsiktigt hållbart för våra kommande generationer?

Läs även andra bloggares åsikter om Pensioner, Berglin.